Vi har kommit till den tredje attityden inom mindfulnessträning – inte sträva.
Att inte sträva är en fantastisk attityd att ta med in i födandet. Eller in i graviditeten eller varför inte in i hela ditt liv. Visst får vi längta efter ett möte, planera, sätta upp mål. Spara pengar till semester, till saker. Det är inte fel att sträva på.
Men när vi är på semestern, i mötet, i födandet, i kärleksakten så kan vi släppa strävan. Strävan efter att det ska vara klart, hända något speciellt, kännas på något speciellt sätt, ta slut och istället bara vara där. Om du har fem minuter för ett möte, säg då att jag har fem minuter och försök att vara där, närvarande i mötet under de minuterna. Sträva inte efter att försöka vara någon annan än du är i stunden, var dig själv och var nyfiken på hur saker och ting förändras.
I födandet är det tuffare, det är en ovisshet som vi är såå ovana vid idag. Vi kan släppa strävan även där och vara i upplevelsen av att föda. Sträva ingen annan stans, var här och nu. Om strävan efter att det ska bli klart och jag inte vet hur lång tid det är kvar då blir det en stress, ett glapp mellan det som är nu och det som jag vill att det ska vara. Det glappet ger din kropp en oro, en stress vilket i sin tur genererar mer tankar om att det borde vara på ett annat sätt än det är.
Ta en bit i taget, ett andetag i taget. Och i en utmanande situation som födandet är så kom ihåg att du behöver stöd, uppmuntran, omtanke medkänsla och kärlek som lockar dig tillbaka till nuet. Säg ja till det som pågår, sträva ingen annanstans när du föder.
Du föder ett barn, varför skulle du inte vilja vara i det och uppleva det? Följ ditt barns väg ut från dig. Om du inte har tillräckligt stöd och ingen bra strategi då vill du bort från det och det är inte svårt att förstå. Be då om mer stöd, hjälp. Du är inte till besvär. Det viktigaste är att det blir bra för dig som föder – det är din dag, sträva inte bort från denna dagen i ditt liv.