Vi tränar medveten närvaro och fokus – vi tränar på att stilla sinnet och följa kroppens arbete under födandet. Läs mer under mindfulness i födandet . Kursen ger dig som partner redskapen till att känna dig [...]]]> ”Mindfulness i födandet”

En plats kvar – påverka din upplevelse genom att bli medveten om hur mycket sinnet påverkar födandet

Vi tränar medveten närvaro och fokus – vi tränar på att stilla sinnet och följa kroppens arbete under födandet. Läs mer under mindfulness i födandet . Kursen ger dig som partner redskapen till att känna dig mer närvarande och mycket delaktig. Ni blir ett team.   Boka kursen på www.mecora.se

Men vid rädsla, oro, i utmanande situationer som att föda är en barnmorskas fasta förankrade ögon guld värda när kvinnan vill bort i tron att hon kan skydda sig.

Att hålla [...]]]> Kraften i ögonkontakt är enorm, visst kan man uppleva djup kontakt mellan människor utan ögonen om man är helt närvarande i det som sker.

Men vid rädsla, oro, i utmanande situationer som att föda är en barnmorskas fasta förankrade ögon guld värda när kvinnan vill bort i tron att hon kan skydda sig.

Att hålla kvinna kvar här och nu med en stadig blick som guidar henne neråt in i kroppen är ett starkt  ”redskap”.  Du visar att det går, att det är ofarligt, att du har tillit, att du tror på henne.

Ibland kan hon ha den hjälpen av sin partner men ibland om rädslan tar över räcker ofta inte de ögonen eftersom de ögonen har inte den erfarenheten som barnmorskan har.

Det går, fortsätt, kom tillbaka, bra, guida henne inåt. Det händer att en kvinna lägger all sin energi i ögonen och vill liksom lämna över allt till dig. Uppmana henne kärlekfullt att lägga den kraften du ser i hennes ögon ner i sin kropp visa genom att stryka, beröra  henne med tydliga nedåt gående rörelser, låt henne prova att blunda emellanåt och uppleva skillnaden.

Idag behöver många ett tydligt stöd för att inte ”sticka iväg” mentalt när smärtan tar i och de flesta kan blunda och partnerns beröring guidar henne inåt men om inte det räcker så är ett fantastiskt sätt att  fixera den födande kvinnans blick så ser du direkt när hon far iväg i tanken eller fångas av känslan, då tar du kommandot och fångar blicken igen om och om igen.

Våra ögon är otroliga vilken ”apparat”.

maria♥

I veckan när jag tränade en form av styrke/konditionsträning i grupp så trots att det var femton [...]]]> Apropå att påverka varandra. Du har säkert lagt märke till hur olika saker och ting blir beroende på vilka människor som finns med när du gör något. T.ex på fester, möten, på jobbet, i grupper av olika sammanhang.

I veckan när jag tränade en form av styrke/konditionsträning i grupp så trots att det var femton personer i rummet och en entusiastisk tränare som peppade oss och ändå var stämningen helt ”död” där inne. Jag tänkte hallå var är ni någonstans, jag själv pustade, var glad, sjöng med till musiken, knäppte fingrarna log mot tjejen som var vid sidan om mig men nej ingen respons. Mina uttryck minskade och jag föll liksom in i stämningen.

Jag vill förtydliga att jag gjorde mig inte till utan jag håller på så när jag tränar och ofta är det flera som låter likadant och ser glada ut, man ler mot varandra och känner samhörighet med det man håller på med och så fort den där samhörighetskänslan infinner sig, har ett möte uppstått så ”känner” man liksom varandra på ett första plan. Jag skulle kunna bjuda alla de jag mött på det sättet på en fest. Men igår ville jag inte bjuda in en enda förutom tränaren som verkligen är ett energiknippe och brukar få igång många.

Det är olika dynamik i grupperna sa han mycket diplomatisk till mig innan jag gick . Hallå, är ni lika tråkiga hemma tänkte jag? Inga skratt, inga frustningar, inga okontrollerade rörelser. Det är alldeles för många som inte har kul i livet. Ni som inte har så kul, tänk på att ni påverkar omgivningen…….ni som har kul, tänk på att ni påverkar omgivningen så mycket mer positivt.

Have fun

maria♥

Jag vill tacka dig för en bra kurs som tillsammans med förlossningspersonalen  gjorde vår förlossning till en fantastisk upplevelse!

Vi andades och masserade oss igenom 26 timmar mellan den 23-24 nov och tillslut tittade vår älskade Agnes ut!

Jag kommer varmt att rekommendera kursen till nära och kära och till nästa graviditet kommer [...]]]>

Jag vill tacka dig för en bra kurs som tillsammans med förlossningspersonalen  gjorde vår förlossning till en fantastisk upplevelse!

Vi andades och masserade oss igenom 26 timmar mellan den 23-24 nov och tillslut tittade vår älskade Agnes ut!

Jag kommer varmt att rekommendera kursen till nära och kära och till nästa graviditet kommer jag att känna mig lika förberedd och ännu säkrare

på hur jag ska göra tack vare skivan vi har kvar och övningarna på att vara i ”nuet”!

Tack än en gång!

Susanna

I år fyller CD-skivan” Mindfulness i födandet – förlossningsförberedelse för blivande föräldrar”  fyra år.

Den har spridit sig själv mellan Ystad i söder och Haparanda i norr. Att träna hemma med CD har fungerat för många som inte har möjlighet eller vill gå kurs.

Jag har fått många mail genom åren hur bra det [...]]]>

I år fyller CD-skivan” Mindfulness i födandet – förlossningsförberedelse för blivande föräldrar”  fyra år.

Den har spridit sig själv mellan Ystad i söder och Haparanda i norr. Att träna hemma med CD har fungerat för många som inte har möjlighet eller vill gå kurs.

Jag har fått många mail genom åren hur bra det har fungerat med övningarna på skivan. Den innehåller några närvaroövningar som man har nytta av även efter förlossningen.

Förlossningsandningen med sin partner är en av de viktigaste övningarna och en övning där man hälsar på sitt  ofödda och högst närvarande barn passar också bra att bra att göra tillsammans. Snart kommer en uppdaterad version och planer påbörjade att översätta den till spanska…

 maria♥

Jag får ofta höra det från kvinnor att jargongen är att man ska tycka att det är jobbigt, att [...]]]>  Tänk att det ofta är så att det är lättare att klaga och få medhåll av andra än att vara positiv och få medhåll. Då kan det kännas som man inte riktigt är med i gänget.

Jag får ofta höra det från kvinnor att jargongen är att man ska tycka att det är jobbigt, att man känner sig ofri, att man längtar efter att bebisen är större så man kan lämna henne. Att hon slutar vakna på nätterna.

Att strävan efter att det ska vara på något annat sätt är stor, strävan att det ska förändras, när tar strävan slut? Tänk om fler kunde släppa strävan mitt i livets pågående föränderliga process för att vi vet ju att allt förändras. Det kan ingen säga något annat om. Trots att vi inte tycker om förändringar, vill att det ska vara som det alltid varit, även om vi gnäller vi kommer av oss om det blir för positivt.

Jag minns ett uppvaknande när jag hade fått mitt första barn. Hon var gudomligt söt, näpen och hon åt flera gånger på natten och somnade om direkt . På dagarna hann jag knappt borsta tänderna eller duscha absolut inte laga mat till hennes pappa kom hem. Jag tyckte inte att det var jobbigt, jag njöt. Men det vågade jag knappt yppa i min föräldragrupp som fortsatte att träffas privat. Tonen var hjärtlig men det skulle klagas, gnällas på att det var jobbigt. Han skriker hela nätterna, det var liksom coolare om man tyckte att det var jobbigt.

Jag minns att jag försökte göra min stämma hörd och säga vad jag tyckte. Jag tycker inte att det är jobbigt, jag tycker att det går jättebra sa jag lite försiktigt (jag var inte lika styv i korken då ). De positiva kommentarerna föll liksom som en fura i den energin som höll upp gnället. Jag bestämde mig för att  inte hänga på gnället och det har jag fortsatt med. Ibland lyckas jag inte och har jag nog gnällt på jobbet, fallit in i gnället liksom. Man blir liksom en i gänget då.  Men oftast har jag försökt att se verkligheten, såhär är det nu, se hur man kan lösa situationen eller om inte släppa taget och sluta gnälla.

Barn vaknar, de behöver dig, de behöver äta flera gånger per natt, de behöver närhet, trygghet och de ger tusenfalt tillbaka. Småbarnsperioden är en del av livet – det är skapat så och vi försöker och vill helst få det annorlunda än det är. Se det inte som ett problem se det som situationer att hantera eller lösa, eller varför inte se det som en del av livet.

maria♥

Släpp taget om den duktiga flickan, förbered dig på att du [...]]]> Ja, det finns inget som kallas att vara besvärlig när man föder barn. Men många kvinnor har uppfostrats till att inte vara till besvär, utan vara ”duktiga flickor”  och det kan ställa till bekymmer när man då inte vågar be om det man behöver.

Släpp taget om den duktiga flickan, förbered dig på att du får be om hjälp, du får ringa på klockan hundra gånger, du ska inte svara på frågor från någon mitt under värkarna, du har inget ansvar för din partner (hur han mår, om han ätit, är trött – låt han/hon ta det ansvaret själv) det är dina behov som styr denna dag du föder – det viktigaste är att det blir bra för dig!

Lycka till

maria♥

Jag tog emot ett samtal från en kvinna som berättade att hon hade gått tio dagar över tiden. Hon ringer för att hon var  orolig över att inte få tillräckligt med sömn om värkarna skulle börja till natten  igen. Hon fortsatte att berätta att hon hade haft [...]]]> Varför börjar inte förlossningen – den långa latensfasen

Jag tog emot ett samtal från en kvinna som berättade att hon hade gått tio dagar över tiden. Hon ringer för att hon var  orolig över att inte få tillräckligt med sömn om värkarna skulle börja till natten  igen. Hon fortsatte att berätta att hon hade haft flera perioder med värkar på nätter och åkt in till en förlossningsavdelning vid tre tillfällen och efter kontroll fått veta att det inte öppnat sig något och fått rådet att bryta värkarna med en tablett Bricanyl så hon kunde få sova på natten.

Jag lyssnar på henne och utbrister: Det är dags att föda nu, eller hur! Du har gått tio dagar över tiden!! Släng alla Bricanyltabletter du har hemma och ikväll när värkarna börjar så välkomna dem och säg till dig själv det är dags nu.

Jag ska berätta hur det är på riktigt, så lyssna nu, sa jag till henne. Är vi oroliga under dagen och har mycket att stå i så får värkhormonet inget utrymme i vår kropp. Då är det stresshormonerna som är herre på täppan. Så när du har lagt till på kvällen och huvudet har sjunkit ner så där extra djupt på kudden – då börjar värkarna, då får de plötsligt utrymme i din kropp.

Värkhormonet är samma hormon som ger lugn, ro och välbefinannde i kroppen (fiffigt va). Naturen har skapat det så att en kvinna föder först när hon är i trygghet och kroppen lugn.

Tänk dig in i ett scenario  när du är avslappnad och sitter i soffan och nästan har somnat till (kroppen är helt lugn) och dörren rycks upp, eller en stor sten slår mot rutan, då reagerar din kropp instinktivt med att vara beredd på att agera, du vaknar till direkt. Det som hänt då är att oxytocinet (lugn och ro hormonet) är borta och adrenalin och cortisol (stresshormoner) är det hormon som styr för tillfället. Det är  ett   exempel på hur lugn kontra stress tar ut varandra.

Men man har sagt till mig att om förvärkarna går att bryta med Bricanyl så är det inga riktiga förlossningsvärkar, isåfall hade inte Bricanyl hjälpt säger hon frågande. Så har jag också trott tidigare och uttryckt mig, berättar jag för henne, men idag vet jag att våra attityder påverkar mer än vi vill tro. Om personalen har en attityd och en övertygelse att förvärkar är bara jobbiga man blir trött av dem och de gör ingen nytta, då blir det din sanning också och den övertygelsen påverkar din kropp.

Så ikväll när du lagt dig och värkarna kommer så säj ja till dem, andas igenom dem och

Säg att du vill ha den här perioden och låt ingen bryta dina värkar. Sova gör du när det passar, natten är inte den enda tid man kan sova på och släpp oron över att inte få sova, det löser sig.

Samma natt klockan fyra, började hennes värkar och hon åker in till förlossningen morgonen därpå i ett aktivt förlossningsarbete…….

maria

Fredagen den 19 Augusti så kom det igång, vi hade sagt under några dagars tid att vi ”kommer ha ett barn innan veckan är slut”.

Värkarna började jobba kring 5 på eftermiddagen, då förstod vi nog inte riktigt att det var de… satt i köket [...]]]> Den absolut coolaste och häftigaste upplevelsen i mitt liv hittills!!

Fredagen den 19 Augusti så kom det igång, vi hade sagt under några dagars tid att vi ”kommer ha ett barn innan veckan är slut”.

Värkarna började jobba kring 5 på eftermiddagen, då förstod vi nog inte riktigt att det var de… satt i köket och fikade. Theo gjorde middag och verkarna kom allt tätare. Vi åt men jag fick inte i mig mycket, fullt upptagen av att andas, jag kände mig lugn och det kändes spännande. Sen ville jag ut, kände mig väldigt instängd och ville röra på mig. Det regnade ute och det var otroligt skönt och friskt. Vi filmade ute i regnet lite mellan värkarna. Det var halvskumt och vi hade regnkläder på oss. Allt var väldigt mysigt och lugnt.

När vi kom in igen började vi klocka värkarna mer detaljerat och det visade sig att de var väldigt oregelbundna och vi var lite oense om när vi borde åka in, men jag kände att jag hellre ville åka in tidigt än vänta tills klockan 03-04 med att åka in då vi skulle vara så mycket tröttare och inte fått sova något hemma. Bättre då att vara inne på förlossningen så kunde vi vila där kom vi fram till, så min fästman Theo ringde till förlossningen och de sa att vi var välkomna när vi ville. Jag kände mig stark och i mitt huvud kunde jag tydligt minnas att jag under graviditeten hade sagt att jag ville vara den ur-kvinna jag känner mig som och själv köra till förlossningen, men jag var alldeles för sömning och avslappnad för ett sådant äventyr, men så pass vaken var jag iaf.

Vi hade ett otroligt bra samarbete jag och Theo från början till slut, han hjälpte mig precis så som vi övat oss på i flera månader, vi andades tillsammans och jag kunde verkligen koncentrera mig på avslappning. Det var coolt och jag var inom mig väldigt lugn och säker på att hela situationen, Theo var mitt stora stöd. Utan honom hade det inte gått som det gick!!

Vi kom in till förlossningen kl 01.30 Theo körde lugnt och jag halvsov och andades. När vi kom fram till förlossningen var det oerhört skönt att kliva ur bilen, det var så friskt, småregnade och jag kände mig mysig och lugn, andades, andades, andades. Theo såg till att jag slappnade av rätt och fick mig att låta kroppen ta hand om värkarbetet och göra det den skulle.

Vi blev väl mottagna på förlossningen, allt kändes bra och vi kändes och lugna över att vara där. Pricken över i var att Maria, Mindfulness i födandet-kursledaren, öppnade dörren till vårt rum, och vi var nog alla tre lite förvånade och glada. Första önskan inslagen J

Vi tog det lugnt, gjorde os lite hemmastadda och undersökningen visade att jag var öppen 3 cm. Helt ok början. Sen testade vi lite olika förlossningsställningar, och Maria guidade oss lite i hur man kunde göra. Jag kände mig så himla trygg och lugn. Vi jobbade som ett team jag och Theo, precis som vi övat.

Värkarna kom, dock tyckte jag att det gick aningens långsamt, hade haft en liten bild för mig om att det skulle gå lite fortare för mig att föda barn, men det gick nog egentligen i alldeles lagom takt.

Jag blev mest liggande i sängen, tyvärr, då jag var så pass avslappnad och trött så orkade jag inte ta mig någonstans mer än nödvändigt. Värkarna kom och jag andades mig igenom de, det kändes ganska lätt och jag kände mig stark och lät kroppen göra sitt jobb.  Barnmorskorna kom upprepade gångr in i rummet och frågade om jag ville ta ett bad eller en dusch, men jag var så trött, och det gjorde mig lite besviken, jag hade en önskan om att föda upprätt, helst på förlossningspall, den planen fungerade inte.

Framåt 04 avstannade dock värkarbetet och vi fick någon timmes sömn, det var otroligt skönt och välbehövligt, dock längtade jag lite efter Theo som låg på golvet på en madrass, jag ville ha honom nära, men sömnen var så viktig att få.

Vid 06 satte värkarbetet igång igen och nu var de betydligt mer intensiva, nu var de kraftiga och nu fick jag verkligen ta hjälp av det vi lärt oss på Mindfulness i Födandet-kursen. Maria kom in och berättade att hon skulle gå av sitt pass kl 07 och jag minns att jag blev uppriktigt besviken och ledsen, jag kände lixom ”fan”, jag som trodde vi skulle få ha henne genom hela jobbet.

På förmiddagen kom en ny undersköterska in för jag ville testa TENS som smärtlindring, hon var lite o-medkännande tyckte vi och jag vart totalt överrumplad över maskinen och dess funktion som helt tog bort min koncentration från mitt eget arbete, jag kom av mig totalt så den stängdes av på en gång och jag landade tillbaka hos mig själv igen.

Sen jobbade vi på och Theo matade mig med lite medhavd proviant, vi hade bla. Russin med oss och jag blev matad med det, 2 russin klarade jag av, 3 blev alldeles för mycket i munnen.

Nu gick vattnet klockan var väl runt 12 och ja vart jätte förvånad över hur det kändes, hade helt glömt bort att det inte hade kommit något vatten än.

Jag andades mig igenom hela förlossningen, och, javisst ville jag säga upp mig några gånger när det gjorde som ondast, men fan vad stark jag kände mig samtidigt!
När jag äntligen lyckades acceptera smärtan under utdrivningsskedet så var det någonting som hände med mig, det kändes som att jag visste om smärtan, kände den, men att den inte fanns hos mig, som att jag kände någon annans smärta och då kunde jag acceptera den ännu bättre och jag kunde även ta i mer, smärtan blev inget hinder! Jag somnade mellan nästan varje värk.

När huvudet började titta ut så har jag fått berättat för mig att barnmorskan ska ha sagt till mig ”Nu blir det bara värre” och jag lyckades kläcka ur mig, ”håll käften” det var tydligen lite busigt haha!

Klockan 13.44 den 20 Augusti 2011 kom Jakob till världen, han var lång och lite blå, han skrek inte sådär precis på en gång och behövde lite extra knuff i rumpan för att komma igång. Theo var mitt stora stöd under hela förloppet, häftigt att få föda barn utan kemiska smärtstillande! Han hjälpte mig att andas och han hjälpte mig att vara kvar i mig själv.

Den absolut coolaste och häftigaste upplevelsen i mitt liv hittills!!

Tack!