Mindfulness i födandet är ett förhållningssätt och metod för att hjälpa kvinnor vara i sin kropp, i sin upplevelse när hon föder och ingen annanstans. Varför skulle vi inte vilja vara i kroppen och uppleva det som sker när vi föder? Det är för mig en gåta. Gåta är nog fel ordval för jag har efter att ha lyssnat på förlossningsrädda kvinnor i många år förstått gåtan mer och mer, men trots att vi förstår mer och mer av fenomenet så återstår ett jobb att göra och mycket träning. Det räcker inte att läsa oss till hur vi ska göra för att våga vara där vi ska vara. Både personal och gravida behöver träna sig i detta.
Varför det är så handlar självklart om många saker. Jag tror mycket beror på att vi har så negativa präglingar på smärta. Smärta = farligt och automatiskt kommer gamla programmeringar upp om at jag behöver jag skydda mig. Men även det att vårt sinne är så lite tränat på att få vara i sin kropp och göra ingenting och bara vara och långt mycket mer tränat att segla runt i gamla tankestrukturer eller göra någonting hela tiden. Att ha tråkigt eller uppleva ovisshet det tycker inte vårt sinne om.
Tålamod min vän tålamod är inte så tränat idag som tidigare generationer. Så även i en sådan situation som att föda som kroppen kan och vet hur den ska göra så tar sinnet över väldigt väldigt ofta och säger att det gör för ont, det är för svårt, jag måste veta och alla dessa idéer som automatiskt kommer upp gör att vi blir rastlösa oroliga, otåliga och därmed bryter Oxytocinet som är det hormon som ska dominera när kvinnan föder. Så vad göra?
Träna sig att fokusera och att bara vara en minut då och då under sista veckorna av sin graviditet är en bra början. Värken är ungefär en minut i ovisst antal timmar. Eftersom jag möter så många som inte kan sitta och träna på att följa andningen i tio minuter så har jag börjat säga att träna en minut om dagen fram till förlossningen på att följa andetaget och acceptera de förnimmelser du har i kroppen så är det en jättebra början på att förbereda sig inför födandet.