Magiska berättelser 1- En mäktig känsla

Nu vill jag börja dela med mig av goda förlossningsberättelser. Några  berättelser kommer vara från nyblivna föräldrar som träffat mig under graviditeten och de flesta från andra. Jag kommer att dela någons berättelse som var traumatisk första förlossningen men blev helt annorlunda, fantastisk nästa gång för att visa att det betyder hur och på vilket sätt vi förbereder oss och vilket stöd vi får.

Här kommer Erikas berättelse:

En mäktig känsla – jag föder barn

Jag födde tre dagar över tiden, och jag vet inte var jag ska börja för det är så mycket lyckliga känslor och en enorm tacksamhet när jag tänker på förlossningen.

Till att börja med är jag så innerligt glad att jag fick kontakt med dig redan inför förra förlossningen, och att vi kunde ha det uppföljande samtalet inför den här förlossningen. Det hjälpte mig så mycket att få reda ut vad som egentligen hände med mig och min kropp första gången.

Värkarna startade vid sextiden på eftermiddagen, ganska svagt och sporadiskt. Vid nio på kvällen pratade jag med en kompis som är barnmorska i telefon och då kunde jag fortfarande prata under värkarna. Vi ringde förlossningen (Södra BB) vid halv tolv första gången och då var det sex minuter mellan, men de var ganska starka.

Barnmorskan sa att vi kunde höra av oss om en stund igen. Jag duschade i en timme efter det och under den tiden kortades tiden till två minuter. Vi fick komma in vid klockan ett och då var jag öppen sex cm.

Jag kände på en gång att jag kunde slappna av och vara trygg med barnmorskan. Hon var helt fantastisk, fanns där hela tiden, höll min hand, gav mig ryggmassage, pratade, peppade, räknade ner genom värkarna och fick mig att lita på att det skulle gå bra. Jag började med lustgas och klarade mig på det.

Du och jag pratade ju en hel del om min önskan att vara delaktig i förloppet, att känna vad som hände i kroppen, och det blev verkligen så.

Jag kände t.ex. själv att jag ville stå på knä lutad över huvudänden på sängen, och det blev mycket bättre när jag testade det. Sen när det var dags att krysta sa barnmorskan att hon ville ha ögonkontakt med mig så jag låg på sidan på slutet. Det kom in en annan barnmorska som höll mitt ben och gungade det fram och tillbaka i luften.

Det kändes så tryggt att vara omgiven av alla dessa händer – barnmorskornas och min mans. Krystskedet tog ungefär tio minuter och är det jag kommer att bära med mig mest från förlossningen.

Det var en så oerhört mäktig känsla, jag kände i hela kroppen att jag föder barn! Och sen när vi fick se honom, känna honom, ja du vet………. Han föddes vid tre på natten, två timmar efter att vi kom till förlossningen.

Jag andades genom hela förlossningen, och testade ditt tips om att fortsätta långa utandningar med lustgasen. Efter två förlossningar så förstår jag inte hur jag skulle ha hanterat (de helt olika) situationerna utan andningen. För mig har den blivit en länk mellan de båda upplevelserna, jag känner att jag jobbade på samma sätt genom förlossningarna.

Accepterandet av smärtan har varit själva nyckeln tycker jag.

TACK för ditt stöd och den trygghet du fått mig att känna.

Kram Erika

 

Comments are closed.