Anknytningen till ditt barn

Anknytning till pappan eller annan medförälder

Du är också superviktig, självklart är det så! Du kommer så småningom bli lika viktigt i ditt barns liv. I starten är pappan så oerhört viktig för mamma+barn-enheten. Man kan se det som den fjärde trimestern, att barnet hör ihop med mamman ett tag till (om förutsättningarna under graviditet, födsel och tiden efter givit den möjligheten). Att göra praktiska saker som underlättar omställningen är det bästa du kan göra och det kommer finnas tid att vara nära ditt barn så er anknytningsprocess blir starkare och ert nära band utvecklas.

Om pappan varit den som fått första kontakten med barnet så kan han bli den primära anknytningspersonen t.ex vid en svår förlossning eller ett kejsarsnitt. När barnet blir lite större visar tydligt att det är pappa som gäller kan det vara tufft för mamman och om omständigheterna runt födseln varit svåra kan det finnas behov av att bearbeta och släppa känslor runt det för att komma ett steg närmare sitt barn.. 

Idag jämfört med tidigare generation så knyter den andra föräldern ofta snabbt ett nära kärleksfullt band till sitt barn då idag delar man mer på föräldraskapet, vilket är fantastiskt.

Jag förstår om du som inte är mamma läster detta och tänker hallå barnet knyter ju an till fler personer. Ja självklart är det så att det kommer bli fler livsviktiga personer för det lilla barnet. Den andra lika viktiga blir förstås pappan till barnet eller om det är en annan medförälder. Sedan kommer släktingar som mor och farföräldrar, syskon mm som barnet träffar ofta knyta an till. Sedan tillkommer vänner, personal på förskola, eventuella djur. 

Om mamma finns tillgänglig, vilket oftast är fallet, men inte alltid,  är hon alltid och kommer alltid att vara en viktig anknytningspersonen till barnet. Hon kallas den primära anknytningspersonen. Hon har burit barnet och anknytningen har startat redan i magen även om man ibland inte känner av den. Barnet kommer ut känner igen rösten, hjärtslagen mammas signaler mm. 

Nu tänker någon att jag som pappa har ett starkare band till mitt barn än mamman har. Ja så kan det absolut vara om mamma varit sjuk i samband med födseln eller hade ett trauma eller barnet varit sjukt så anknytningen blivit påverkad. Eller om det finns en stress eller nedstämdhet hos mamman som barnet känner av och barnet då vänder sig hellre mot den andra föräldern och skapar ett starkare band vilket är oerhört viktigt för barnets fortsatta utveckling att det finns starkt band till någon.

Det finns mycket att läsa om anknytning och olika anknytningsstilar, alla människor får verkligen inte en trygg anknytning det sägs att det är ca 60 procent har en trygg anknytning. Men om du som förälder är medveten  om att det var svårigheter i början att knyta an så kan man stärka och göra den befintliga anknytningen starkare, så närmare band skapas. Har du som förälder själv en otrygg anknytning som du märker påverkar dig i ditt föräldraskap kanske du själv ska söka stöd för din egen utveckling i ditt föräldraskap.