Barnet föds med ett anknytningsbeteende, att röra sig mot föräldern, att ta på, krafsa på, titta djupt in i ögonen. Allt för att skapa band emellan så barnet ska bli omhändertaget och älskat. I vått och torrt!
Som förälder behöver man inte göra något för att anknytning ska ske, det sker av sig själv om man har sitt barn nära och inte är stressad. Man behöver bara vara tillsammans.
Då vi rör vid varandra, närheten, krafsandet utsöndrar hormonet Oxytocin. Det är det hormon som binder ihop oss, skapar relationer mellan människor och även till djur.
När det gäller närheten till ditt barn lyssna på din egen inre känsla, din intuition.Vad vill du innerst inne? Ligga med barnet tätt intill tills det somnar, gör då det.
Ett barn kan inte få för mycket närhet! Ett spädbarn kan inte skämmas bort! Ett barn kan bara få för lite närhet. Ju mer närhet de får de första åren ju tryggare blir barnet och kommer så småningom bli mer självständigt än de barn som man försöker att få självständiga direkt.
Imorgon en historia om hur man kan läka påverkad anknytning.