Jag älskar att höra hur kvinnor själva tar ansvar genom att förbereda sig inför födandet. Du påverkar din upplevelse oavsett vad du gör eller inte gör, du har alltid ett val även om du inte väljer att förbereda dig så blir det ditt val.
Om du inte förbereder dig inför din förlossning och du dessutom inte får ett bra stöd så kan det bli (jag säger inte att det måste bli) en mycket mer negativ upplevelse än det behöver vara. Tänk att faktiskt många kvinnor uttrycker känslan av att det var häftigt att föda.
I de fallen har de fött i trygghet och utan stress och fått full effekt av sina egna välbefinnandehormoner, eller lovecocktail som Michael Odent säger, i kroppen som ger den känslan efteråt. Tyvärr kan den effekten helt utebli och kvinnan kan istället må dåligt efteråt om hon mest upplevt stress under sin förlossning. Idag krävs mycket fokus och stöd eftersom våra sinnen är sååå distraherade och inte vill acceptera att vara här och nu så enkelt under en så utmanande situation som födandet är. Läs denna underbara historia:
Tankar efter min andra förlossning
Nej, de två förlossningarna kan inte jämföras! Knappt ens i smärtan. Den här gången var jag förberedd. Förberedd på det sätt jag kunde. Jag var mer påläst om själva förloppet och det som händer i kroppen, jag var förberedd på hur det faktiskt skulle kunna gå till (erfarenheten av min första) och tränad att försöka ta kontroll över min andning, mina tankar och mina känslor genom att vara fokuserad på det som skedde här och nu.
Så plötsligt var jag där efter många dagar med förvärkar. Jag andades. Stannade upp och andades. Uppförsbacke…sen nedförsbacke. Sjunk ner…ner…ner… När smärtan började ta över och det var svårt för mig att fokusera väckte jag min man.
Vi var inne på förlossningen klockan fem på morgonen och fem över halv åtta var vår andra son född. Jag hann inte med någon som helst smärtlindring. Första gången hade jag både epidural och lustgas och trots det så var smärtan så mycket större första förlossningen än denna gång.
Min man hjälpte mig att fokusera på andningen, att vara kvar i nuet. Vi gjorde tillsammans.
I ett svagt ögonblick bröt jag ihop och lät rädslan ta över. Jag grät och var rädd för att det skulle bli som förra gången och jag ville bara inte vara med längre! Strax efter det satte krystvärkarna igång och tiden försvann. Smärtan var stark och intensiv men tog oss framåt. Barnmorskan höll mig kvar här och nu när ögonen började flacka och kroppen ville fly och då kunde jag komma tillbaka.
Känslan av att vara vaken, pigg och lycklig när min son lades på mitt bröst var underbar! Jag klippte själv navelsträngen och tittade länge på vårt vackra mirakel.
NU först förstår jag hur andra mammor kan säga ”man glömmer smärtan så fort”. ”Skitsnack” tänkte jag efter första förlossningen. ”Aha, nu fattar jag” tänkte jag efter andra.
/ En lycklig tvåbarnsmamma
Vill du gå kurs http://mecora.se/lust-att-foda-premiarkurs-malmo/
Vill du ha Egen barnmorska http://mecora.se/egen-barnmorska/