Omfamna och välkomna och säg ja till dina värkar i denna förberedande fas!
Till barnmorskor: Snälla ni sluta att säga att det inte händer något, inget resultat, de gör ingen nytta, öppet noll centimeter etc.
Säg istället att vad bra, att din kropp har börjat och mjuka upp och förbereda sig för den aktiva öppningsfasen. Det är mjukare, lite kortare, använd bara positiva ord här som förstärker. Föräldrar vill ha bekräftelse på att värkarna gör nytta annars är det lätt att tappa hoppet redan i denna fas. För det gör ont redan här!
Det ringde en kvinna till förlossningen som berättade med
förtvivlad röst att hon hade det så jobbigt med smärtan nu.
Hon hade varit på kontroll dagen innan med samma smärtsamma
värkar och då hade livmodern inte börjat öppna sig.
Värkarna stannade av senare på kvällen och nu hade det
börjat om igen.
Jag frågar henne: ”Vad gör du när värkarna kommer?”
”Jag andas och så slappnar jag av”, säger kvinnan.
”Jättebra”, svarar jag. ”Vad tänker du när värkarna
kommer?”
”Jag tänker att jag inte vill ha det så här”, säger kvinnan
med förtvivlad röst.
”Okej”, säger jag (med ödmjukhet), ”men nu är det så här att
det gör ont, smärtan är helt ofarlig, den ska vara där,
se om du kan acceptera det. När nästa värk kommer provar du att rikta
andningen och ditt fokus rakt in i smärtan, ner i kroppen.
”Nu kommer det en värk!”
”Bra, då guidar jag dig. Sätt dig gärna ner. Andas in som
vanligt och ut länge ända ner i kroppen, BRA! Andas in
och släpp ner kroppen tungt på utandning, BRA! Ända ner
i rumpan. Smärtan ska vara där. Fokus inåt nedåt!”
Så tar värken slut och spontant säger hon med hoppfull röst:
”Det kändes mycket bättre.”
Vi avslutar samtalet. Efter tre timmar kommer hon in till förlossningen
och har kommit till slutet på sitt öppningsskede
och föder efter några timmar.
Få kvinnan att se detta som en period för att komma in i värkarbetet. Visst, den är väldigt olika lång, men vi kan vara överens om att ju mer man kan acceptera sin latensfas och hantera dessa förvärkar så är det bästa sättet.
De kvinnor som kommer in och säger gör något, jag kan inte ha det såhär behöver omvårdnad, kärlek och en trygg röst som visar och guidar inåt i sin kropp i sina värkar. Det är både enkelt och ibland svårt – men det går!